Nu ligger jag efter
Tanken var ju att jag skulle skriva blogginlägg varje dag men det har skitit sig duktigt nu. Jag var ju i Berlin och det blev häng med yngsta dottern och ingen tid att skriva blogginlägg. Det är ju tur det tycker jag.
Berlin är en fantastisk stad, 9 gånger större än Paris, det visste jag inte innan. Massor av coola saker. Det är ju också mesta nutidshistorian i min livstid. Det är Berlinmurens fall och att katoliker och protestaner slutade slåss i Belfast som är de stora grejerna i mitt liv. Det ger mig tro på mänskligheten. Vi kan förändra allt vi vill om vi bara går samman och skiter i vad överheten säger.
Vi var på ett fantastiskt fik som heter Fountain of youth, hur coolt som helst.
Kolla lamporna, gjorda av gamla böcker och veckomagasin. Vill ha en sån.
Jag råkade ut för en allergisk chock dock. Inget kul. Men om man ska drabbas av en sån grej är det en klar fördel att de man bor hos är läkare med tillsammans 5 olika läkarexamina. Givetvis hade de både antihistamin och en digital pulsmätare som jag fick på fingret. Jag blev inte så rädd, tyckte mest att jag var larvig. Rädd blev jag först när jag så hur orolig läkaren blev. Jag åt en Galette, en bovetepannkaka med fyllning av ost, potatis, lök och skinka. Inget konstigt med det. Men jag fick andnöd, blev röd som en hummer över hela kroppen och en klåda på händer och fötter som gjorde att jag vill skjuta mig själv på stället. Det är lite läskigt att inte veta vad det var som orsakade det, då vet jag ju inte vad jag ska undvika fortsättningsvis. Men jag ska till doktorn nästa vecka, tänkte att jag ska se till att jag har antihistamin och adrenalin på mig at all times om det händer igen.
Jag och dottern vandrade omkring i timma och letade efter en Paleorestaurang som vi ville gå på (eller jag ville det, dottern som är vegetarian ville kanske inte det). Nå, vi hittade den inte men hittade istället den här lilla franska restaurangen som specialiserade sig på pannkakor. De serverade crepes och Galettes. Då vi inte hade en aning om vad Galettes var så tänkte vi att det skulle vara spännande att prova. Lite väl spännande visade det sig, haha. Snacka om snopet om man åker till Berlin och kvävs av en Boveteplätt.
Här är Boveteboven:
Betydligt bättre, men otroligt mycket dyrare var matupplevelsen på La Mano Verde. En urflott Raw Food- restaurang där vi åt soppa på Lime, avokado och kokosmjölk med rafoodkex till. Superläckert. Vita dukar och menyn var en Ipad som man fick till bordet. Coolt.
Givetvis besökte jag en CrossFitbox också, hittade till CrossFit MyLeo. Urtjusigt. Det var inte den jag hade tänkt att besöka, jag hade tänkt att besöka CrossFitWerk, Berlins äldsta box men de svarade aldrig på mina mejl så det blev MyLeo istället. Det är jag glad för eftersom där var så fint och jag blev så väl bemött.
Vi var och lyssnade på Jazz också, på Yorkschlössen. Det var fränt, härlig standardjazz som blandades med Rap, första gången för mig. Riktigt coolt och på något sätt självklart.
Det var förutom allergischocken en fantastisk resa. Det var jättehärligt att träffa dottern. Nu längtar jag efter att hon kommer hem och hoppas att det blir i maj.
Men hur härligt det än var så kunde jag inte låta bli att tänka att jag gillar att äta spännande (ej dödlig utan mer ny) mat, träna CrossFit, lyssna på livemusik, sköna miljöer och att hänga med härliga människor. Jag behöver inte resa utanför Falkenberg ett skit för att göra något av det. Är jag tråkig? måhända? eller så har jag bara slutat att söka, jag har hittat vad jag gillar och är nöjd. De enda resor jag längtar efter är skidresor för här är så ont om snö.
Därmed inte sagt att jag inte längre är nyfiken för det är jag men man kan upptäcka massor på hemmaplan. Idag var jag ute och promenerad och förundrades över 2 hackspettar som pratade med varandra. Den ena, den som var närmast mig, knackade sina meddelande på en lampa på en lyktstolpe, det lät ju bra mycket mer än om han använt ett träd. Det slog mig att de smsade med varandra. Det och att vildkaprifolen har börjat slå ut gjorde mig glad idag.
Ha det gott därute ungdomar så hörs vi/ Marie (som är tacksam att jag överlevde pannkaksäventyret)
